-

har du någon gång känt att du verkligen har hjälpt någon, hjälpt någon genom en svår situation. hjälpt en vän på riktigt. och varit den enda som stog kvar när alla gick. när dom har blivit sänkta och hånade inför flera ögon, så var du sen den ända som öppnade din famn och lät den komma till dig när den behövde prata. du var den ända den kunde gå till. och det är någonting du är stolt över, stolt över att du stod emot allt grupptryck att gå emot din vän,stått emot att vara lika falsk och elak som alla andra. sen kommer någon tillslut fram igen. och säger att den ångrar det och älskar den. och det var allt som räckte. allt som räckte till att allt skulle bli ett förfalskat bra igen. och du, där står du, och ser hur dom går iväg och låtsas som ingenting har hänt. och inte ens ett tack får du tillbaka. inte ens något "om något händer dig, om du någonsin blir lämnad, kommer du aldrig vara ensam. för jag kommer alltid finnas här för dig"  det är vad man vill höra. eller iallafall ett "tack" skulle inte vara fel. ellerhur skulle du vilja höra det? men istället får du känna att du har gett och gett. utan att få något tillbaka. då känner du dig rätt dålig,eller hur? livet går ut på att ge och ta, för varenda en. och visa uppskattning till dina riktigt vänner, dom som verkligen alltid finns för dig. när det än gäller.