-

usch nu sitter jag och gråter här igen. som vi båda gjorde i timmar igår, och som jag gjorde hela kvällen igår. jag vill inte leva utan dig, jag skulle aldrig klara det. men vi måste offra någonting ibland. för oss båda, och för vårat förhållandes skull. vi måste klara det. men frågan är ifall det blir bättre? för mig blir det bara värre&värre. jag mår sämre&sämre för varje dag. jag får sån jävla ångest, för allt illa jag har gjort mot dig. jag vet att detta är det bästa, och det är ju bara en paus. men det känns som förevigt och det kanske det blir också. jag tänker på dig och på oss hela tiden. alltid. hela natten har jag tänkt på dig, hela dagen igår, hela dagen idag.. och jag förstår bara mer och mer för varje timme vad jag faktiskt håller på att förlora. och jag kan inte fatta att du inte är min för tillfället, och att du kanske inte kommer vara det mer överhuvudtaget. alla säger att det blir bättre sen, men det kommer det inte bli för mig. jag kommer fortsätta att gråta varje gång jag pratar med dig,om dig, tänker på dig, tänker på oss. precis som nu. jag kommer aldrig glömma dig. du är den bästa jag haft och jag någonsin kommer att få. du betyder så himla mycket, jag älskar dig, föralltid.
skönt iallafall att vi båda kan prata öppet med varandra om det här. du vet att jag kommer sakna dig.
tack till alla er som stödjer mig. jag behöver er verkligen. störst tack till sarah,jonathan och pontus. ni är bäst(L)