ANTIKA LÖFTEN SOM VI BLANDAR, TILLS VI BÅDA SLUTAT ANDAS
anton, det finns inte ord som räcker till för att förklara hur mycket du är för mig. även när du inte är här. är så ensamt utan dig. imorn kommer han äntligen hem. en vecka har känts som iallafall två♥
-
dagen har bestått utav; eget arbete, sitta i ett grupprum och planera rån(nej inte på riktigt) med några trevliga, ännu mer eget arbete, en kvarts musik, elevråd, en lång pratstund med fyra trevliga lärare om saker som har med skolan att göra, städa hos sarah,äta lite, dra oss iväg på en tråkig raksträcka till församlingshemmet och sitta där i 3 timmar med min kära konfa grupp, kall väg hem, väldigt kall väg, börjat packa till konfa lägret som är i helgen och ätit ännu mer. ska snart kolla på lite läxor, eller på tvn, helst tv.
-
sen i söndags har allt känts så mycket bättre. "lättade mitt hjärta" eller vad man nu ska säga, till mina föräldrar, grät och pratade om min extrema känsla av ensamhet . världens bästa föräldrar, verkligen. ♥
p.s imorn hade jag tänkt mig att kanske gå ut och gå och göra läxor och packa klart till stockholm. därför ska jag inte starta min dator imorn. men på fredag, om jag hinner ska jag skriva nått innan jag åker, annars hörs vi inte förens på måndag kväll. är borta från fredag kväll till måndag kväll :)
Kommentarer
Postat av: evelina
re; det suger :(
att känna sig ensam är så himla jobbigt, det värsta som finns typ..
Trackback