-

oj. nu kom kvällshumöret. det kvällshumöret jag faktiskt inte haft på hur länge som helst, för att vara ärlig, jag hade det senast i vintras. detta "kvällshumöret" består av tankar o musik, o bara en deppig amanda.
tänk egentligen. att varje steg som du tar, kan bli ditt största misstag. det kan förstöra eller också laga. det vet man ju aldrig. det är en risk man får ta. som risken man tar i det fallet då man får välja. välja mellan vänner tillexempel. välja mellan två vänner är nästan det värsta som finns. hur man än gör eller hur man än väljer så gör man alltid någon ledsen. ständigt får man leva med samvetet att man valde bort någon. ständigt går man o undrar hur det hade blivit om man valde den andra, o aldrig kommer man nog fatta hur det känns att bli bortvald om man inte vart med om det. eller hur det känns att ofta bli bortglömd o utbytt. som en reserv ungefär, man funkar när det passar någon annan. men alla vill väl funka hela tiden? alla vill väl alltid duga, right? det vet ju alla.
blir man känsligare med tiden? jag tror jag blir det. om jag kollar tillbaka i min blogg från sent 2009 o läser alla konstiga texter jag lagt ut så kommer jag ihåg hur jävla nere jag var den tiden. jag förstår inte hur jag orkade det. om allt det som var då hade varit nu hade jag aldrig klarat det. jag har blivit mycket svagare o gråter för ingenting. jag klarar inte press o jag klarar oftast inte att höra andras åsikter om något. jag låtsas att jag klarar åsikter, o jag låtsas att jag skiter i vad andra tycker o tänker, men det tar, ganska hårt o jag tar åt mig. men jag fattar fortfarande inte varför.
jag vet att jag har skrivit helt rörigt o man fattar nog inte ett skit om man inte är amanda byman.
o aaaah jag blir så arg på sånt här ibland.
hejdå.