födelsedag.

att man ska tvingas gå i skolan på sin födelsedag är egentligen en skam,menar inte att jag led igenom dagen. men finns ju folk som kanske gör det på sina födelsedagar. tänk lixom om du statsminister eller vem de är som nu styr sånt,hade vart mobbad o fyllt år på en rutten tisdag och du går till skolan o inte en enda säger grattis.. hur känns de lixom. vill inte ens försöka leva mig in i situationen,som tur var de faktiskt folk som sa grattis till mig idag. haft en bra dag med massa tårta o sarah o familj. men nu vill jag bara gråta. mitt vanliga sentimentala humör är tillbaka,även i en femtonårigs kropp finns det humöret. har tänkt på att när jag väl står där inför döden,vill jag vara så jävla livserfaren så de är sjukt. vill va med om stora upp o ner gånga,extrema händelser o vart i många länder o sett så jävla mycket. hade vart så gött. nu måste jag sova,måste va pigg till gympalektionen som är första lektionen imorn,ska försöka köra hardcore o dämpa ångesten över allt äckligt (läs:gott) som jag ätit idag. godnatt.

"ensam är stark"

jag har tänkt på detta ordspråket att "ensam är stark".
människor jag vet har svarat saker som "ja jag tror på det." "man fixar mer än man tror ensam" "det är bra o stå på egna ben" osv när jag har frågat om dom tror att det är så.
själv tror jag, eller tycker jag, att det beror helt på vem det gäller. vem som nu är stark ensam, som man pratar om. jag menar, jag är inte stark ensam, jag klarar lixom inte allt själv, alltså som att gå igenom jobbiga o deppiga peridoer, det är inte jag bra på att göra ensam, jag måste ha någon vid mig. vad det än gäller oftast. jag måste få prata av mig, få råd o veta att det finns någon på andra sidan om mig som bryr sig lixom o som är med mig vad jag än väljer att göra just nu, jag är beroende av att ha folk med mig, att ha någon där hela tiden. medans någon annan kanske inte alls är i samma beroende av att ha någon hela tiden, som jag är. den kanske bara får mer motivation till att klara sig igenom grejer när dom står på helt egna ben o inte pratar med någon, dom kanske blir jättestolta efteråt sen. det skulle jag också bli om jag skulle klara något själv, (alltså känslomässiga saker, perioder i livet, deprissioner eller bara allmänt svåra bråk eller val), men jag vet att jag inte är så stark när jag är ensam, för jag får ingen motivation då, jag går bara ner mig för jag tänker bara på att jag är ensam istället för att tänka det som nått positivt. så jag tycker inte att man kan egentligen ge ett ja eller nej svar på frågan "tycker du att citatet "ensam är stark" är rätt," eller hur man nu formulerar en sådan fråga, det vet jag inte riktigt, men skitsamma.
aa bara så ni vet asså.
texten syns inte. men det står "jag.ledsen"  och på den andra "jag.glad."

suck.

dagen har vart full av ångest när jag testade lite byxor idag jag har som jag känner aldrig används.
förstår dock varför nu. äter som en jävla gravidgris typ och det sätter ju sina spår. höfter breda som lagårds dörrar,med fett som väller över och magen börjar sakta, eller ne inte alls sakta, växa. ångest ångest ångest. jag har iallafall satt mina mål nu och har tidsschema på maten och såna grejer. gäller bara o hålla det nu.
-
trodde aldrig att jag var den som skulle börja tänka så mycket på vikt. fast det är ioförsig inte så konstigt, för jag har aldrig förut haft problem med vikten, för utom att jag var för smal, (men har insett nu att det kändes bättre än detta) och har aldrig förut på riktigt kunnat gå upp i vikt, men nu jävlar passar det tydligen :(
-
saknade ben.

VACKRASTE STUNDEN I LIVET, VAR DEN NÄR DU KOM

känner inte för att skriva överhuvudtaget, speciellt inte ett glatt fejkat inlägg, för det passar inte riktigt mitt humör för dagen. eller för tillfället kanske jag mer borde säga. har nån konstig känsla i huvudet o kroppen, nått deppigt men ändå inte, ensamhet, men ändå inte, ledsen, men ändå inte. eller kanske allt det där ändå. fyfan hatar att jag vart ensam nästan hela veckan. träffade anton i början av veckan, sen dess har jag bara suttit helt själv hela dagarna och bara känt hur ensamheten har knackat på dörren, och utan att jag släppt in den har den gått in iallafall. känns så mycket som skulle vilja skriva här. så mycket som bara vill strömma ut på tangentbordet. men det kommer aldrig hända. tror jag inte iallafall.
ps, alla stjärntecken är tydligen bytta för att jorden har flyttat på sig eller nått sånt sjukt. har alltid vart oxe, nu är jag värdur. känns inte okej.

HAN SOMNADE BAKOM SINA NYA SOLGLASÖGON OCH HAN DRÖMDE ATT HAN INTE BEHÖVDE NÅN

jag börjar bli lite van. lite van vid att vara helt ensam hela tiden. van vid att sitta hemma varje kväll o typ.. ruttna. så på nått sätt så känns det som en skön sak att göra idag. känns skönt att bara sitta hemma med mamma o pappa, och mina systrar om jag har tur. fast det kanske bara är tillfälligt. jag brukar nämligen inte tycka att det är så himla trevligt att sitta ensam och bara glo in i en datorskärm och vänta på att nån ska kontakta mig. det är den delen av mitt liv jag inte gillar sådär särskilt mycket.
det är liksom ingen som förstår vad jag menar när jag försöker förklara att jag är ensam, att jag inte har någon på samma sätt som jag hade dom i början av detta året, eller förut överhuvudtaget. att ingen försöker ta kontakt med mig längre, eller vill träffa mig eller någonting annat. men det är så, kanske bara jag som märker, jo kanske för att det är mig det handlar om.
jag har inte samma närhet eller kontakt eller sätt att prata med någon längre. inte ens med sarah, sarah min bästa vän. jag har inte det med någon, jag vet inte vad som har hänt. jag umgås aldrig med folk längre. alla bråk och all annan skit har bara förstört allting. kanske är det mitt fel, eller så är det inte det, jag har inte en aning. men jag vet att jag har så lätt för att börja bråka eller tjaffsa med folk, för lätt. kanske är det mitt fel att jag har tappat kontakt och närhet med alla, kanske är det för att jag bråkar för ofta. jag o dom jag alltid pratade med förut, har kanske bråkat för mycket för att orka med varandra längre.
kanske är detta sanning - eller så är det bara som jag tror. men vad det än är, hur det än är - så känns det så jävla mycket. varje dag känns det. det känns liksom som att jag har blivit en enda stor skugga som bara är i vägen.

18:49;

å shit fattar inte vad som har hänt med mig. seriöst, har blivit så jävla ful, har aldrig fina kläder längre, fixar knappt mitt hår (för det är så slitet),o sminkar mig inte. måste börja ta tag i mig själv, såhär kan jag inte se ut! jag har alltid varit den som så fort jag går utan smink så påpekar folk o säger ":O du har inget smink idag!" men nu har jag typ aldrig det. får ångest när jag kollar igenom min blogg.
det var då det.
måste börja se normal ut igen,haha.

19:53; 'bygg nått vackert som krossar allt'

det här med blogg.. what's the point egentligen? att folk ska kunna läsa om ens tråkiga dagar? för att folk ska veta vad man gör? men hur kul är det egentligen då? om man tänker efter, hur kul är de o veta att någon random frida,14 år var sina tre bästa kompisar i helgen. oj va intressant! är det det egentligen? jag läser bloggar, men mest för tidsfördriv faktiskt, inte för att jag egentligen är så himla intresserad om vad frida gör en tisdags eftermiddag. hur intressant kan de va egentligen? o vad är det som får en att fortsätta läsa fridas blogg? tidsfördriv?intressant? knappast intressant egentligen. dom enda bloggarna som faktiskt är intressanta är ju såna som verkligen handlar om nått. någon som mår dåligt o kanske skriver om sin ångest eller nått, någon som skriver om konstiga eller djupa tankar, någon som skriver om självkänsla, någon som skriver om idrott, någon som skriver om mode, någon som skriver om musik, någon som skriver om foto. ja det beror ju såklart på vad man tycker är kul att läsa om o vad man tycker är intressant. men vad får folk att vilja läsa vanliga fridas vardagsblogg då? där hon skriver om att hon ska städa sitt rum en tråkig söndag, att hon ska till skolan en vanlig onsdag o sen gå på fotbollsträning. ja hur intressant kan de va egentligen? varför läser man vanliga bloggar för? mm.. dagens fundering!

imorn är det måndag. imorn är det skola. ska bli lite kul ännu en gång faktiskt. idag kommer anton hem. imorn får jag träffa anton. imorn har jag sovmorgon.imorn verkar bli lite utav en ganska bra dag!


21:08;

okej. nu är det väl så då. som alla andra säger; "nu börjar allvaret igen" ja det är väl faktiskt så. o som vanligt efter varje sommarlov så blir jag så nervös. även att jag bara ska börja åttan, fortfarande samma människor. men så mycket hinner förändras över en hel sommar. både på allas ut-& insidor. det är det som är så spännande lixom. o även att jag kan bli så förbannad när det är så mycket ljud i uppehållsrummet o så trångt o allt de där så är de ändå lite mysigt o lite trygghet med alla dessa människor att ha runt sig hela dagarna. detta borde ni memorera mina vänner, för det tar inte så lång tid innan jag helt totalt vänder på dessa åsikter o vägrar att ta mig upp ur sängen på månarna. jag själv ska komma ihåg väl att jag tyckt detta.
tyvärr var sommaren detta året långt ifrån som jag o några av mina vänner hade planerat. men nedå jag sörjer väl inte det så mycket egentligen. det kommer fler somrar, o fler årstider överhuvudtaget. o såklart lär man sig alltid något, eller hur? denna sommaren har jag väl i stort sätt lärt mig att jag egentligen klarar mig bättre ensam. o jag är faktiskt så jävla säker på att jag skulle göra det - om jag bara ville, men jag vill inte. för vem vill egentligen vara ensam..
som vanligt har humör o allt annat gått upp o ner. men när gör det inte det i en knepig tonårstjejs vardag? men de har väl vart en helt okej sommar ändå. nu är det vinter som jag väntar på. kyla,mörker,jul,allt det där mysiga. vill inte ha detta mellanvädret, kallt o regnigt, vill bara ha snö o riktig vinter nu, tjocka kläder o det där. hoppas verkligen att denna vintern blir så mycket bättre än förra. förra vintern var lite sådär deppig, eller ganska mycket deppig, o det vill jag inte att det ska bli denna gången. men samma människor är inte längre inblandade så det är väl nästan omöjligt. okej. det var väl bara det.
hejdå.

20:09; 'ointressant'

oj. nu kom kvällshumöret. det kvällshumöret jag faktiskt inte haft på hur länge som helst, för att vara ärlig, jag hade det senast i vintras. detta "kvällshumöret" består av tankar o musik, o bara en deppig amanda.
tänk egentligen. att varje steg som du tar, kan bli ditt största misstag. det kan förstöra eller också laga. det vet man ju aldrig. det är en risk man får ta. som risken man tar i det fallet då man får välja. välja mellan vänner tillexempel. välja mellan två vänner är nästan det värsta som finns. hur man än gör eller hur man än väljer så gör man alltid någon ledsen. ständigt får man leva med samvetet att man valde bort någon. ständigt går man o undrar hur det hade blivit om man valde den andra, o aldrig kommer man nog fatta hur det känns att bli bortvald om man inte vart med om det. eller hur det känns att ofta bli bortglömd o utbytt. som en reserv ungefär, man funkar när det passar någon annan. men alla vill väl funka hela tiden? alla vill väl alltid duga, right? det vet ju alla.
blir man känsligare med tiden? jag tror jag blir det. om jag kollar tillbaka i min blogg från sent 2009 o läser alla konstiga texter jag lagt ut så kommer jag ihåg hur jävla nere jag var den tiden. jag förstår inte hur jag orkade det. om allt det som var då hade varit nu hade jag aldrig klarat det. jag har blivit mycket svagare o gråter för ingenting. jag klarar inte press o jag klarar oftast inte att höra andras åsikter om något. jag låtsas att jag klarar åsikter, o jag låtsas att jag skiter i vad andra tycker o tänker, men det tar, ganska hårt o jag tar åt mig. men jag fattar fortfarande inte varför.
jag vet att jag har skrivit helt rörigt o man fattar nog inte ett skit om man inte är amanda byman.
o aaaah jag blir så arg på sånt här ibland.
hejdå.

11:03; 'kärleken bara dog'

å dåligt humör idag. eller inte på heltid riktigt. men blir arg för småsaker. som att jag skulle städa förut. blev så arg så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. helt cp. plus att jag blev väckt idag.tidigt. hatar att bli väckt. inte konstigt att man blir sur. jag orkar inte vara hemma idag pga risk att jag kommer förstöra hela familjens humör o då blir det inte roligt alltså. funderar på att dra till stan en stund. bara för att lixom, för att ha nått att göra.
och aaaaah min pengarsamling till kamera går ju helt åt helvete alltså. blir arg på det också. vill ha en kamera nu. vem orkar mobilbilder? påtal om mobil så måste min inlämnade mobil vara klar nu! det har gått flera veckor känns de som. ne men typ tre. o dom sa mindre än 21 arbetsdagar!!! å arg jag blir. fast jag vill ha en ny telefon nu iallafall.okej idag bara klagar jag, inte bra.

11:52;

ibland önskar jag att jag var den upptagnaste fjortonåringen i världen. idag tillexempel är en sådan dag jag önskar det. helgens planer har pajat ganska hårt. o alla är upptagna hela tiden. detta lär bli en dag då jag känner mig sådär otroligt ensam. jag vill ha nått att göra, jag vill åka nånstans,jag vill träffa folk,va social osv.
är allmänt nerstämd idag egentligen. orkar ändå inte göra nått, eller jo det gör jag ju, men nu säger jag bara så för att jag som vanligt inte har något att göra. vi får väl se vad mitt hem har att bjuda på.........HE HE!kul.
hejdå

14:31;



dags att komma hem nu kanske!!!??????♥♥♥♥♥♥

14:06;


16:25; 'det här är slutet på vår film. från och med nu'

11:00
hej! här kommer ännu en ganska lång uppdatering som jag sa skulle komma lite då och då. kan ju börja med att säga att det är otroligt skönt emd sommarlov men det känns som att det snart är slut. men det är ju typ två månader kvar nästan. att vända på dygnet har ju något med sommarlov att göra, och jag har lyckats detta året igen! men ikväll ska jag faktiskt försöka gå o lägga mig typ elva. det har vart både fint o fult väder, men man får ju ta vara på det goda när det väl är framme! sommarlovet började bra o det är fortfarande bra o jag har redan haft kul men det är mycket kvar! bland annat tältning, midsommar,motala, utflykter med familjen, grillning,bad o annat mycket trevligt!:) ja annars då? jö jag mår bra förutom att jag är ganska så trött o idag har min mamma gett mig massa att göra., så ja det ska jag väl ta o göra då.
jag skulle vilja åka en lång buss eller tåg resa någonstans. men jag vet inte vart.. till något fint ställe där man bara kan va.  bo på hotell o bara leva i typ fyra dagar. gud va skönt det hade varit!
jag sitter faktiskt vid min bärbara dator nu som är helt paj. men jag satt dit ett vanligt tangentbord. för på själva datorns tangentbord är det bara dessa bokstäver som funkar: qertiopadflözc. o denna datorn är så hemskt fullproppad så jag kan inte ens spela vissa låtar på spotify, haha!
jag lyssnar på fin musik just nu. såndär musik man blir helt varm av, o både ledsen o glad samtidigt. man vill bara ge av sig världens största leende, men ne, stunden är för fin för att kunna göra det. skulle kunna ligga här hela dagen o bara lyssna. på den fina melodin o dom fina orden. ord.ord är kanske det finaste vi har. att kunna prata o berätta. berätta för folk hur fina dom är. hur mycket man uppskattar allt dom gör.  "near to you, i am healing". 
11.30


16:00
sitter ute på altanen med glass o musik o pratar med trevligt folk. har klippt gräs o sånt typ...nyss. ännu en gång har mina muskler blivit lite större. kommer ju vara värsta biffen efter sommarn ju. hahah i mina drömmar alltså.
mina ben har faktiskt blivit lite bruna, meen.... mina fötter är jättevita! hur fult som helst ju.
hehe jag vet inte vad jag vill göra med mitt hår.. om jag vill ha det långt eller fortsätta på kort. men det lutar mest mot långt så det blir nog så. nej mina meningar tog slut där. har inte en aning om vad jag kan skriva.. kanske kommer en uppdatering senare ikväll också! pussohej
16.22


detta är bara tillägnat till dig sarah

ibland känns det som att jag bara har Dig. men det gör lixom ingenting.eller gör det det? ne det gör det inte. för Du är så pass bra att Du täcker hela världens plats, ja så är det. Du täcker hela världens plats. för Du kan få mig att känna mig så värdefull för några timmar. Du är min livräddare. utan Dig vet jag inte hur jag skulle klara mig. Du är lixom...det där lilla extra. tycker synd om dom som inte känner Dig. Du är magisk o kan få det allra svartaste till det allra vitaste av att bara finnas där. man behöver inte prata med Dig.Du förstår så bra ändå. och man behöver inte prata med Dig för att må bra.Du behöver bara finnas där. I närheten. man behöver bara höra Dig andas, det räcker. kommer aldrig älska någon som jag älskar Dig och kommer aldrig behöva någon som jag behöver Dig. jag helt enkelt älskar Dig, så otroligt mycket och jag hoppas verkligen att Du, att Du Sarah Ahlberg, förstår det.

19:31; 'time goes by, faster than I'

nu känner jag för att skriva en sjuhelvetes lång text om allt o inget alltså. kanske får jag den inte sjuhelvetes lång för orden försvinner väl kanske efter ett tag. men jag kan ju iallafall försöka!
jag har inte skrivit på ett tag.. o med detta "på ett tag" menar jag alltså sen den artonde. på nio dagar med andra ord! allting händer så snabbt nu för tiden så det har hänt mycket men ändå lite på dom nio dagarna, beror helt på vad man jämför med ioförsig. jag har tydligen kommit in i någon känslomässig stress, när jag tänker på en viss sak som jag inte tänker nämna här får jag ont i magen o huvudet, o det är jobbigt för jag kan inte sluta tänka på det. men aa för att se det positivt, livet rullar vidare. fast ändå, jag önskar att man bara kunde dra härifrån för någon vecka o sen när man kommer tillbaka är allt helt perfekt o folk har bara glömt allt. men jag tror inte på sånt. jag tror inte på att det blir bättre av att springa ifrån allt. även fast allt jag tänker på ibland är att bara få springa här ifrån, bara få lämna allt o alla över ett tag o bara få vara helt själv. ingen som stör mig. ingen som gör mig ledsen. bara jag, jag o mina tankar,o bara få rensa hela huvudet, o alla andra gör det också. men ändå, hur kul är det att glömma allt då? är det inte isåfall roligare att kunna minnas det, att göra det till historia, historia som man inte glömmer. aja, det fixar väl sig.
skolan.. den tar kål på mig som den antagligen gör på hur många som helst om dagen. ja, skolan är jobbig, det bara är så. men jag försöker iallafall ta mig igenom den och jag är väl på god väg, ska verkligen kämpa i åttan för första betygen o allt det där. fortfarande spänd inför att få tillbaka matteprovet vi hade förra veckan. jag är inte alls bra på matte, men får väl iallafall hoppas på godkänd. ja hur går det med spanskan då? jo jag fortsätter med att sitta i det där äckliga verkligen jättekalla grupprummet varje lektion o jobba med engelska, det är ju ioförsig bra,för då går det bra på glosförhören, men det är så otroligt tråkigt att sitta där helt själv i fyrtio minuter.
men jag ska inte gnälla för snart är det ju faktiskt slut, för terminen iallfall. det är 13 dagar kvar. hur många skoldagar vet jag inte, men 13 dagar iallafall. och det är så ofattbart faktiskt, sjuan har gått så jäkla snabbt o jag trivs verkligen med min klass! första tiden, i barackerna, var ändå roligast,allt blev så seriöst o trögt när vi flyttade in i själva skolan, iallafall efter ett tag. o alla lärare har slutat förstå en om man är trött eller inte hunnit med just den läxan o så, det gjorde dom alltid i början, men inte längre. men ja. skolavslutning,sommarlov, klänningar, brunbränd,sol,klarblå himel,skratt,vänner, bad o bara leva livet o må så jäkla bra! låter inte det härligt? jo det gör det, som bara den. men om jag nu kollar ut ser jag bara grå himel vilket gör en helt deprimerad.
påtal om deprimerad, var det någon mer än jag som såg grey's anatomy igår? okej kanske, kanske inte. i vilket fall är det det bästa programmet i världen. egentligen var det inte så sorgligt, men när en ensam (som vanligt) trött o känslig amanda tänker på allt konstigt, så blir det så sorgligt o jag grät i cirka 15 minuter även efteråt också, när jag borstade tänderna o allt. jag fattar inte, men det kändes så himla skönt. att bara få ut sig allt. jag vet inte hur länge jag har väntat på att få göra det,men det har bara inte gått.
vad gör ni när ni är ensamma? det är sånt jag gillar att höra på, vad folk gör när dom är ensamma, det finns så lite men ändå så mycket man kan göra. om ni är som jag, gillar att höra sånt. så kan jag gärna berätta vad jag gör när jag är ensam! om jag är ensam när jag kommer hem från skolan så äter jag framför tvn o dricker oboy, alltid oboy. sen kanske jag gör mina sysslor om jag har några o sen ligger jag bara o kollar på tv, kanske sover en stund, kanske pluggar lite om jag behöver eller kanske sitter vid datorn o bara lyssnar på musik om det är tiden då ingen är inne på msn, o då jag inte känner för att prata med någon. om jag är ensam hemma på kvällen så.. ja vad gör jag då egentligen? jag sätter på filmer jag annars inte kollar på, dåliga filmer oftast, äter något gott som min mamma hade sagt att jag inte fick äta, som chipsen som ska va till helgen som väntar, eller kanske dricker upp läsken. ja sånt där lamt. jag gör egentligen ingenting när jag är själv. jag kan också bara ligga o filosofera, vilket jag älskar att göra. hur skönt är det inte att bara ligga o lyssna på musik o tänka helt själv, det är helt underbart,faktiskt.
herregudars va jag är sugen på fika. ikea's kladdkaka o cola, mmmmmmm va gott!
nu vill jag lyssna på fin musik eller äta något, för jag börjar bli hungrig. okej nej jag börjar inte bli hungrig, har vart hungrig hur länge som helst nu men inte orkar flytta på arslet, men nu ska jag faktiskt ta o göra det!
ha det bra så får ni en sån här fin o lång uppdatering igen kanske!


16:03; 'något patetiskt'



vad är meningen då?

23:43; 'you and me'

har inte fattat än. jag gjorde det igår, när jag väl pratade med dig, men nu. det känns helt overkligt. o jag känner mig så jävla dum. för att jag förstör för dig och för att jag har förstört det helt otroliga vi hade. ingen har någonsin brytt sig så mycket om mig som du gör o jag har aldrig känt att allt är så lätt med någon annan än dig. du har hjälpt mig så mycket o vi har kommit varandra så otroligt nära. o jag är så (jävla) glad över att vi hittade varandra o att vi har haft det så jäkla bra tillsammans, för det har vi verkligen. vi har kunnat snacka om allt verkligen o vi har haft helt cepe kul o helt underbart genom dagarna. jag har sagt så mycket till dig, om vad jag känner för dig o allt,  kanske har jag tjatat om det men jag vill verkligen att du ska veta att det har känts så himla bra med dig. jag ser upp till dig, för du är en sån himla bra människa. och jag hoppas du förlåter mig för att jag har förstört mellan oss, för det kan ingen neka till att jag gjort, för det har jag gjort. o det är jag ledsen över. jag vet ärligt inte hur jag skulle kunna klara igenom vissa saker om jag inte haft dig. du har stärkt mig o hjälpt mig mer än vad du tror antagligen. o jag älskar dig verkligen. o jag kommer aldrig lämna dig för du har blivit en så himla viktig del av mig o mitt liv. jag både hoppas o vet att vi kommer fortfarande kunna träffas o umgås o fortfarande ha cepe kul o bäst tillsammans♥

3 Januari 2010 - 6 Maj 2010


19:00;

ännu en gång då jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om alla tankar jag har i huvudet just nu. jag är konstig, jag tänker alllllldeles för mycket, men jag tänker inte säga vad det handlar om, ingen förstår iallafall. hur mycket det tar emot.
du lever din dröm, o det är då jag önskar att jag kunde hålla käften
nee fråga inte ens, hejdå

22:21; 'älskling det är livet som leker,det leker med oss nu.igen'

glädjen för dagen får gå till min familj. vi har kollat hockey, där hv vann, o så har vi ätit pizza o kollat på film. myskväll♥
jag tror inte det finns något bättre band än kent helt ärligt. världens bästa band. man blir så lugn..
jag har inte många ord just nu faktiskt. jag har inte mycket att säga. jag sitter här i min ensamhet i mörkret, lyssnar på kent, tänker o bara är.. bara är självaste amanda byman en helt vanlig lördagskväll, en amanda byman som kanske önskar att hon va någon annanstans, hos någon annan, med någon annan än bara sig själv. okej, nu pratar jag om mig själv som i..vad blir det?.. tredje person tror jag det heter.

jag sitter som vanligt o livsfilosoferar, på saker som "varför finns jag?" "hur kommer det sig att jag är som jag är?" osvosvosv. ja, det är sån jag är nu för tiden. det är såna saker jag tänker på för det mesta. jobbig jag är.
nu ska jag sluta skriva o fortsätta med mitt lyssnande av musik (om man nu kan säga så) o mitt tänkande av konstiga saker, sen ska jag gå o sova.
ha det bra så höres vi imorn. puss!
mitt internet är för s-e-g-t och l-a-g-g-i-g-t idag för att det ska ha kapacitet till att ladda upp en bild, så jag väljer att inte göra det.

Tidigare inlägg
RSS 2.0